Wilma viihtyy poikajoukkueessa -  Wilma trivs i pojklaget
Julkaistu: 10.10.2014 00.00

Wilma viihtyy poikajoukkueessa - Wilma trivs i pojklaget

Wilma Sjöholm on pelannut poikajoukkueessa lähes koko ikänsä. Wilma aloitti jalkapallon pelaamisen Jarossa 6-vuotiaana. 7-vuotiaana hän kokeili hetken tyttöjoukkuetta, mutta tuli katumapäälle.

- Harjoitusten tempo ei ollut yhtä hyvä eivätkä tytöt pelanneet yhtä kovaa kuin pojat, joten vaihdoin takaisin, 99-poikien kasvatti kertoo.

Kulunut kausi on ollut nuorelle hyökkääjälle vaihteleva. Alkukesästä hän pelasi GBK:n mukana Laura Kalmari -karsintoja ja kesällä tuli kutsut 98- ja 99-maajoukkueleireille. Ensimmäiseen Wilma ei päässyt, sillä hän nyrjäytti nilkkansa Kokkola Cupissa ja joutui olemaan yli kuukauden sivussa.

- Se oli turhauttavaa. Päivät olivat pitkiä ja tylsiä.

Maajoukkuedebyyttinsä Wilma teki syyskuun lopussa. Ura sai unelma-alun: 4 minuuttia ja ensimmäinen maali, 29. minuuttia ja skottien verkko soi toisen kerran.

- Etukäteen jännitti, mutta sain Maamme-laulusta valtavasti voimaa ja voitontahtoa.  Ensimmäisen maalin jälkeen fiilis oli huipussaan.

Maajoukkueleiriltä Wilma sai monta uutta kaveria. Myös paineet yllättivät.

- Luulin, että maajoukkueessa olisi kovat paineet, kun pitää onnistua koko ajan. Näin ei kuitenkaan ollut. Virheet eivät haittaa, kun teet parhaasi ja uskallat yrittää.

Tällä hetkellä Wilma harjoittelee 6 kertaa viikossa joukkueen kanssa ja 2 kertaa omalla ajalla. Aiemmin tavoitteena oli päästä maajoukkueeseen, nyt tavoite on pysyä siellä ja joskus pelata EM-kisoissa tai MM-kisoissa.

Wilma myöntää miettineensä, missä pelaa jatkossa. Vielä hän sanoo pärjäävänsä poikien kanssa. 

-  Minulla on kova kilpailuvietti. Yritän koko ajan parastani ja haluan voittaa koko ajan - koulussakin, Wilma kertoo.

 

Wilma Sjöholm har spelat fotboll i ett pojklag nästan hela sitt liv. Hon började i Jaro när hon var 6 år gammal, som 7-årig prövade hon en stund att träna med flickor, men det gillade hon inte.

- Det var inte så bra tempo i träningarna och pojkar spelar hårdare, så jag kom tillbaka, berättar Wilma.

Den här säsongen har varit mycket varierande för den unga anfallaren. I början av sommaren spelade Wilma  med GBK:s flickor i Laura Kalmari kvalmatcherna. Senare fick hon inbjudan till U17 och U16 -landslagsläger. Tyvärr skadade Wilma sig i Kokkola Cup, och kunde inte delta i 98-flickornas landskapsläger.

- Jag kunde inte spela på en månad. Det var frustrerande. Dagarna var långa och tråkiga.

 I slutet av september gjorde Wilma sin landslagsdebut. Hon fick en drömstart:

4 minuter - första målet, 29 minuter och för andra gången var bollen i Skottlands mål.

- Jag var ganska nervös före spelet. Men så sjöng vi Vårt land och jag blev mycket taggad. Och efter första målet kände jag mig på toppen. 

Wilma fick många nya vänner från landslagslägret. Och det var inte så spänt som hon väntat.

- Jag trodde att när du spelar i landslaget så måste du lyckas hela tiden.  Men det var inte så. Det gör ingenting att du gör misstag om du gör ditt bästa och vågar spela, säger Wilma.

Just nu tränar Wilma 6 gångar i veckan med sitt lag och 2 gånger själv. Förut var målet att  uppnå landslaget, nu är målet att stanna där. En dag vill Wilma spela i EM eller VM.

Wilma har funderat på var hon ska spela i framtiden, men fortfarande klarar hon sig bra i pojklaget.

- Jag är mycket tävlingsinriktad. Jag försöker göra mitt bästa hela tiden och jag vill alltid vinna - också i skolan, berättar Wilma.

Seuran uusimmat